kan man bojkotta julen?

jag funderar på att det kanske är bättre att vara här hemma själv... i stället för att vara där...

och jag tror faktiskt att jag precis har kommit på vad det är som gör mig så fantastiskt upprörd och vad som är det jobbiga...

det är känslan av att det inte är ok att tycka saker är jobbiga för då är man jobbig....

hellre ensam än panikångest?

För jag kan nog komma på både en eller annan grej att göra här på egen hand, tror jag nog

who will fix me? Do I need fixing?

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down on your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
If you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down on your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down on your face
And I...

Tears stream down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I...

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

skrika avgrundsvrål i trädbeklädd terräng

jag har en vänninna som va med i en grupp... dom gick ut i den hälsingska skogen och skrek coh typ dansade naturdans... låter heeeelt sjuk ju. Men samtidigt ganska befriande!

Jag har hittat ett sätt att skiljas från mina vrål, jag tränar stenhårt, tränar stenhårt. och tamejfaan jag gråter nästan jämt under passen för det är så sjukt jobbigt, men det är ju otroligt skönt också. Sen så har jag lyckats genomföra sånt som jag bara drömde om... lr som jag blev skräckslagen inför tanken på... innan

som typ en mil i hård terräng...

Ja som det kan va, nu ska jag bara förlika mig med att jag lagt på mig 5 kg och övertyga hjärnan om att det bara är muskler! haha

Ja ibland är domdär förhatliga forwardade massmailen rätt trevliga att läsa...

Till Underbara dig!

Du kanske inte tror på det, men det är till 100 % sanning!

1. Åtminstone 2 personer i världen älskar Dig så mycket att de skulle dö
för Din skull.

2. Åtminstone 15 personer älskar Dig på något sätt.

3. Den enda anledningen till att någon hatar Dig, är att de skulle vilja
vara precis som Du.

4. Ett leende från Dig kan ge lycka till vem som helst, även om de inte
känner Dig.

5. Varenda kväll tänker någon på Dig innan den somnar.

6. Du betyder allt för någon.

7. Om det inte vore för Dig, skulle någon inte leva nu.

8. Du är speciell och unik.

9. Någon som Du inte ens vet existerar, älskar Dig.

10. När Du gjort ditt livs största misstag, kommer det något gott ur detta också..

11. När Du tror att hela världen vänt ryggen åt Dig, titta en gång till,
det är troligtvis Du som vänt världen ryggen.

12. När Du tror att Du inte har den minsta chans att få som Du vill, får Du
det inte heller. Men om Du tror på Dig själv, får du Exakt som Du ville,
förr eller senare.

13. Kom alltid ihåg komplimanger du fått, glöm alla otäcka gliringar.

14. Tala alltid om vad Du tycker om folk till dem. De mår mycket bättre, om
de vet.

15. Om Du har en underbar bästa vän, ta Dig tid att låta vännen veta att
denne är underbar.

konversation?

-Vad som än händer, vad du än tror så älskar jag dig, så djupt, även om jag är en blyg, tyst fegis för det mesta.

-vad glad jag blir att du messar. Snälla säg att du är i Sthlm och vill sova sked med mig inatt. Jag saknar dig! Kärlek!

-Nej, jag är inte där, men lindrar det om jag säger att jag lyssnar på lilla ego och tänker på dig?

-Ja, om du säger att du vill träffa mig! Jag saknar dig så mycket att det gör ont ibland. Vad är du rädd för?

-Min själv, mig själv, mig själv.

-Varför, jag förstår inte. Är du rädd för att såra mig eller dig? Jag ville ju bara få älska dig, men du lät mig inte göra det. Jag är inte rädd för dig!

-Vad sägs om att jag kommer till dig imorgon?

-Jag vill inget hellre än att träffa dig! Kommer du tidigt då isf?

-Jag vet inte, åker vid ett tiden?

-För jag blir tossig om jag måste gå och vänta hela dan, åk så tidigt du vill och orkar!

-Jag skulle åka nu om jag kunde, och jag skulle ge dig den mest älskälskvärda och längsta kyssen.

Nästa dag....

-När dyker du upp? För du kommer väl?

-Jag vete fan, hade glömt bort att jag skulle hjälpa till att städa ur farmors hus imorrn, så måste åka hem så okristligt tidigt om jag åker.

Ok, du är ju såklart varmt välkommen men om du inte kan så kan du inte. synd. (inget svar)

En stund senare...

Jag har så mycket jag ville säga, på riktigt och nyktert. Du kan ju säga till om/när du vill höra mig. (inget svar)

och där slutade de att kommunicera med varandra...
lr han slutade att svara...

och det värsta är att nästa gång han skickar ett sms och skriver att han älskar henne kl 2 på natten så kommer hon att bli lika glad, och sen lika ledsen när han inte svarar sen...

Att man aldrig lär sig?

om man funderar bara liiiite för mycket...

då kan detdär som var okomlicerat och bara härligt spricka lite ofrivilligt i sömmarna....

och ibland blir jag lite äcklad av mig själv när jag liksom kommer på mig själv med att lite granna bete mig som ett barn... helt igenomskinligt projicerande och attentionseeking, men om allt bara va peachy och skulle jag inte bete mig så lr? att jag blir osäker och sånt måste ju bero på ngt lr? Lr skapar jag bara allt i mitt eget huvud... är jag mitt eget ekorrhjul och min egen kvarnsten som maler och maler...

lr måste jag det? Jag vete faan längre...

tänk om man kunde släppa och låta det flyta bort med vinder och rinna genom fingrarna som varm sand i sommarsolen... om det inte kändes som att jag har ett sjukigt behov av att krångla till och plocka isär... jag bliiiir så trött.

jag skulle vilja vara lite mer introvert ibland, så jag inte hade ett så pockande behov av att uttrycka allt detdär som far runt och gnager och maler inom mig... alla känslor som susar förbi så fort att jag blir lite lomhörd... det är som att bli helt golvad och man fattar inte vad som händer förrän efteråt... och då blir jag orolig för jag gillar när jag e samlad och har koll på läget... kanske inte den bästa av kombinationer...

men egentligen finns det inget problem och jag e faktiskt nöjd.... hur sjukt e inte det?

jag e bara rädd för att jag ska återfalla in i de eviga ekorrhjulen och vakna med ett skägg ner till knäna och en get i afgahnistan... (långsökt filmreferens jag veeet)

så skepp och hoj, nu dränker jag mina issues för dom finns inte egentligen!

exit mölndal

sitter och e ganska bakis efter tre dagars ölande och festivalande... jag ska alldeles om en liten stund ta bussen in till gbg, hoppa på ett tåg och återvända till livet... till verkligheten...

just nu känns det endast piss... för jag vill inte lämna illusionen och dessutom är jag bakisklängig och det är inte vidare värst populärt... men jag vill ju bara kramas lite... lr jo det e skitdrygt, kan inte ligga still en enda sekund... måste på toa stup i kvarten etc etc... jag står fan inte ut själv... och så hoppas jag att jag ska slippa kräkas iaf...

hur som nu åker jag hem till hufvudstaden efter en månads semester och tar tag i att leva... lr?

brottsplats sthlm...

igår (lr i morse eg) när jag satt och väntade på min nattbus, jag satt på en stol på Götgatan och tronade, vilket skapade avundsjuka hos tjej med pumpsskadade fötter, så funderade jag lite på dem jag såg...

På något sätt känns det som att det är mer ok att vara lite för berusad när man är yngre... dessutom så blir det nästa ännu värre om man är närmare 40 och har kvar rock'n roll frisyren... dvs medelålders män med begynnande ölmage och pudelfrisyr som raglar över Götgatan är det värsta... logiken hos mig kvart i två kanske inte är den bästa men det kändes som en sanning när jag satt där på min stol och såg dem. En del hade tom skinbrallan på...

kändes bra idag att jag åkte hem tidigare... jag ville egentigen va kvar men va inte tillräckligt full för att sluta tänka på att jag har grejjer at göra idag... så eg var det ett mycket moget beslut... heja mig

på vägen hem satt jag och tittade ut genom bussfönstret på en helt otroligt vacker sommarnatt. En begynnande gryning som färjade ängarna lite mjukt rosa, jag kan svära på att jag såg älvor dansa i dimman... jo jag fick en släng romantik i mig på bussen hem, tack hjärtat...

och så fick jag klart det jag skulle göra... sen hängde jag med veryape på stan och sen hämtade jag de förlorade sjalen... på det hela taget en mycket bra dag!

dessutom har jag handlat frukost! =)

det va en kväll i juni...

när jag spankulerar omkring brukar jag ibland tänka, detdär ska jag skriva om i min blogg sen... som när jag ser tvååringar som biter sina pappor, eller världsrekord i fjortis, eller alkisar som slåss, eller en gammal kompis från gymnasiet som låtsas som att han inte känner en.... Men jag brukar alltid glömma det och slå mig ner i tevesoffan och kolla på en massa tecknat istället... Jag har nog snittat mellan 10-15 narutoavsnitt om dan senaste två veckorna... ska komma ut ur mitt ide snart... haha om min mamma visste hur mycket tv jag kollar på så skulle hon skrika högt!

Japp livet är fullt av en massa olika personer som liksom flyger förbi, som om dom bara stannar till och hälsar på i mitt kaos... som om jag bara får privilegiet att dela (ibland underbara) ögonblick med dem. Sen e det detdär med att man säger att man ska träffas och att man e vänner... det är ju onekligen så att det är jävligt svårt att få tiden att räcka till. sälv e jag en sådan som gärna hänger hemma och slappar. det krävs en jäkla massa planerande för att umgås... på ett sätt som till att börja med var helt främmande med tanke på hur man spontanhängde när man var yngre. nu får man ju förhandsboka två månader i förväg om man vill spendera en lördagsförmiddag med en vän...

Men jag tänkte i alla fall att jag ska ta och bli bättre på att skriva ner domdär grejerna jag ser, vi får se hur det går. Jag har blivit usel på att blogga sen jag började jobba igen!

Kattungarna heter Per och Roland och fölet har vi inte döpt ännu, dom bor hemma på ön med mamman och pappan...

men nu e det sommar och alla e ju så mkt snyggare då =)

hade glömt

att man bllir såhär trött av att jobba! men det e najs iaf...

så ikväll kommer jag att sova gott antar jag!

I'm back

jag börjar mitt nya jobb på måndag, jag ska jobba med liknande saker som jag gjorde på mitt förra jobb. det känns jättekul verkligen... och jag är glad att jag lyckades njuta lite av att vara "ledig" till slut också... en superhärlig vecka på gotland med familjen och en massa lamm och utflykter i partybussar och till raukarna...

nu är det bara att köra, jag kommer att lära mig en massa nytt och få vara med och påverka och det känns så otroligt roligt... ja det tar väl bara nån vecka sen gnäller jag över att jag har för mycket på jobbet men just nu tänker jag bara njuta och ha den bästa helgen någonsin!

yes!

the island

nu e jag på gotland. och jag tänkte att jag skulle åka till holmhällar idag och ta med mig en bra kamera och hunden sonja och fota lita raukar och lite fåglar och hund och sånt... men det regnar och jag är kall om fötterna.

kanske åker till badhuset ikväll istället med lillesyster. i övrigt har jag upptäckt att lillesysters kläder är i min storlek och att det kan va skönt att va ensam på gården om man har en hund. haha händelserika dagar... jajemensan..

nu ska jag leta reda på ett par strumpor, dra på mig stövlar och gå ut och leka med hunden!

inga skägg och inga getter inom synhåll på flera dagar! hoppas det finns nån som ska parta i helgen för jag har sån lust att dansa!

bara så ni vet

det är oerhört skönt att veta att det finns andra som tror på en i dom stunder då man inte riktigt klarar av att göra det själv! och jag uppskattar det verkligen!

I'm off tomorrow... då ska jag göra massa feelgood grejjer... sådeså!

tänder och sånt

va hos tandhygienisten igår, det va egentligen mest goda nyheter. Jag fick i princip en utskällning förra gången jag var där och hon menade att jag snart skulle få tandlossning om jag inte skärpte mig. För jag hade tydligen inflammation i hela munnen. Desutom så maskeras tydigen inflammationer i munnen av att man snusar (Det va nått med att blodkärlen drar ihop sig av nikotinet)

hursomhelst, allt va mkt bättre nu i munnen förutom att jag ska få dra ut mina två resterande visdomständer... e inte så speciellt överraskad iofs för jag biter mig själv hela tiden... men tandlakaren kom in och sa du kan väl ta bilder och lägga bedövning så tar vi dom nu med en gång.... jag fick lite smått panik... eeeh va? nu? idag?

men sen funderade jag lite och insåg att det är bättre att dra ut en med en gång, för då slipper man detdär med att va nervös innan... egentligen är det alltid helt onödigt att va nervös innan men man är ju det iaf av nån outgrundlig anledning....

men det va nått med rötterna så jag fick vänta till nån gång i maj...

så jag drog hem och hängde med pappan som va på byggmässa i älvsjö och alltså tog sig tid att träffa sin dotter nr 2.

Vi halvsov framför en film och så promenarade vi lite och snackade om massa olika saker... det va najs att träffa pappan

Sen har jag funderat en massa alldeles för mig själv idag...
Jag tänkte att från och med idag så åker jag hem från afganistan perament och jag skrotar ekorrhjulet... så tänkte jag att jag dessutom ska sluta försöka så mkt...

det bottnar egentligen i osäkerhet och känslan av att inte riktigt höra till, att inte riktigt vara en i gänget, en av de som är anförtrodda, en keykeeper typ... fast är inte det mest en känsla som vi skapar själva?

jag känner en man som aldrig har brytt sig om allt sånt, när han pratar om det så önskar jag att jag kunde sluta bry mig också, mest för min egen skull då... för tänk va skönt om det inte betydde något hur jag blir validerad av andra och om jag aldrig skulle tänka att det är synd när inte är inkluderad, om jag skulle vara, känna mig inkluderad och accepterad och duglig även när jag sitter själv i min soffa och tittar alldeles för mycket på teve i 48 timmar... lr när jag inte har träfat ngn på en hel vecka och den enda som har ringt är mamman, och hon ringer för att fråga om jag vet nått om brorsan...

Ni vet när man tänker att "om jag dör nu tar det en eller två veckor innan nån märker det, det tar nog två"

så nu när jag läser igenom det jag skrivit och faktiskt blir lite rädd för mig själv och för att jag låter så otroligt deprimerad så tar jag beslutet att åka hem nästa vecka... för jag känner mig uppenbarligen alldeles för ensam här hemma... och btw så skiter jag i snickarna också...

och idag e allt plötsligt mycket lättare och bättre... och jag har återihittat en vän från förr... underbart!

natt

har problem med detdär som kallas sömn på senaste tiden... så jag ligger och är alldeles klarvaken, fastän jag gick upp halv sex i morse, och funderar på en massa saker. för man orkar bara med en liten lagom dos iransk revolution varje kväll (läser Virvelvind av james Clavell, bra bok btw)

så vad gör jag, jo jag går upp ur sängen, tar med mig gertrud (jag har döpt mitt lammskinn, som kommer från maman och pappans lam dessutom) och sätter mig framför datorn och skriver på min blogg... och jag har redan glömt allt detdär bra som jag hade formulerat i huvudet när jag låg i sängen nyss, och jag har redan börjat frysa..

anyways det jag funderade på så förtvivlat (lr bara lite casual, vet inte riktigt) va ju såklart detdär med att söka jobb. Jag var nämligen på ett "lär dig att bli bättre på att söka jobb" seminarium idag. och jag förstår nu att mina ansökningsbrev är askassa... för jag är skitdålig på att sälja mig själv.

men hur ska det går till, jag som är allergisk mot superlativ och klychor... jag bara undrar...

eller jag som e så bra på att formulera mig (hrm) kanske kommer på ett sätt att va sådär klatchig och intressant i mina brev utan några som helst plattityder fraser som... jag är en lagspelare och liknande

ja hur skall detta sluta? spänningen stiger och jag överväger att fly tillbaka till mina fäders ö än en gång... det beror iofs på att jag inte har nån mat litegranna också...

Post påsk

har varit hemma i en hel vecka. Det va jättemysigt och jag gick upp två kilo! =) Vi var ute och eldade i skogen och dom första lammungarna kom till världen. Jag va ute och lekte me hunden Sonja, som förövrigt är min största kärlek just nu. Inte trasig när jag kom tillbaka heller det känns mycket bra.

Förutom det så hängde jag lite med sorkarna, det va jätteroligt och jag lärde känna lite nya. Ja jag vet inte riktigt vilka äventyr som jag gett mig in på faktiskt. Jag vet bara att jag är glad och att jag tycker om livet och människorna i livet. och jag har inte alltid kännt såhär, så jag tänker se till att ta vara på det.

Man hoppas ju att man inte ska bli bitter och trött, jag vill hålla denhär känslan hela livet. och jag ska inte nöja mig förrän jag hittar någon som jag kan dela den med. Jag ska inte nöja mig med att vara behövd, nästa gång ska jag vara lycklig också!

och tänk om det finns nån som jag tror kunde göra mig lycklig men "han e inte nån som man har" men det gör inte så mycket för jag vet inte om jag vill behålla honom heller. om man ska va rationell alltså...

nu händer det något...

Jag har fått ett till konsultuppdrag! I maj ska jag hålla utbildning på min gamla arbetsplats... det ska bli kul och efter det kan jag ju betala av lite på den alldeles för dyra datorn som jag köpte nyss...

skönt att det händer något. Idag träffad jag dessutom två forskare från spanien som ville veta mer om jämställdhetsintegrering av kommunal verksamhet. Dom håller på att samla ihop information till någon slags kunskapsbank. Det var så skönt att känna att jag bidrar till något igen. Även om det bara var i en timme.

Hittade ett jobb som verkar roligt så jag ska fila ordentligt på ansökan denhär gången!

Whish me luck!

coolaste frippan

jag var hårmodell igår. Det var en väldigt lång dag med mycket väntan. Sen blev jag klippt på scenen vilket var jättekul för jag hade ingen aning om hur min frisyr såg ut. Sen blev vi dessutom stylade och gick omkring och poserade på catwalken med attityd och höftschvung... lr jag stapplade fram för jag har aldrig lärt mig att gå i pumps.

jag är nöjd iaf även om min frisyr aldrig mer kommer att se ut som den gjorde på scenen... hehe

i övrigt har jag haft en jättehärlig helg men häng med cage i sala och så fick jag ligga sked när jag kom hem... fantastiskt!

NU återstår det bara att skaffa ett jobb så jag kan sluta vara uttråkad och pank!

stolt och på rätt väg idag!

Igår var jag ute och sprang med två vänner. De som känner mig vet att det inte hör till vanligheterna att jag springer om jag inte absolut måste. Jag sprang iaf ungefär en halvmil och det kändes jättebra! Jag mår dessutom bra idag, dvs jag har inte en sjuk träningsvärk som hindrar mig från att röra mig! =)
Så nu finns det verkligen hopp för att jag kommer att medverka i tjejmilen, jag som har gått och sagt det till så många som möjligt för att jag inte ska kunna dra mig ur! haha känns sjukt bra att åstadkomma något!

Dessutom så va det lätt att vakna i morse och jag tänkte att jag ska ta tag i saker och ting och kanske till och med städa =) hehe

Så jag hoppas att jag hittar nått kul att göra ikväll för mina lunchplaner blev nyss inställda!

being out of order

ja nu e det snart två månader som jag inte har jobbat... känner mig rastlös men jag försöker hålla hoppet uppe. Sen är jag säkert aldeles för ärlig när folk frågar hur det är... jag säger som jag känner det är bra men, det är skitjobbigt att va utan jobb.

Nu ger ju detta att man känner sig som en jävla stalker, ja jag träffar ju väldigt lite personer på dagarna så när andra slutar jobba så vill jag hänga och jag tror inte att jag egentligen sitter och stalkar så jättemycket... (ok kanske några men jag kan inte hjälpa det... och ni e ju online...) men, jag känner mig så otroligt needy. Som när jag träffade en person i tvättstugan häromdagen och genast bjöd in henne på kaffe och föreslog att vi kan promenera nån dag... hon såg skrämd ut och försvann... (hon hade sin bebis sovandes uppe i lägenheten)

sen kommer den här härliga självkritiska tonen som jag kör med... och gnäller gnäller gnäller hela tiden känns det som... men det är ju ok att tycka lite synd om sig själv ibland? lr?

ja men det kanske inte är bra om det bara handlar om det hela tiden, och egentligen är det inte alls synd om mig. Jag har det jävligt bra egentligen. Jag har bara en liten bit till att gå när det gäller min självkänsla och mina issues och rädslan för att inte höra till inte vara önskad och att bli lämnad ensam och övergiven... och nu är det plötsligt så mycket lättare att återgå till att vara ensam i en folksamling som jag inte varit på ett tag nu...

Hah, nu e jag där igen... gnälla gnälla...

Jag ska ta ett djupt andetag och samla ihop mig själv och börja leva igen, för egentligen är det väl inte svårare än så?

Leva, göra planer, fika och hänga, just det mer av det och mindre gnäll tack! (Hah nu har jag dessutom gjort gnället odödligt i blogform vilken ironi egentligen.)

Jag och Jonimannen hittade föresten ett helt underbart fik i gamla stan häromdan som dessutom är öppet till 21 på kvällarna.

jag sökte i alla fall ett jobb idag!

post new years

nu är det nytt år och det ska väl vara sådär positivt och hoppfullt, typ nått i stil med nu ska en ny epok börja och allt ska bli och vara så mycket bättre än allt som varit.

Men jag kan inte låta bli att vara lite nostalgisk typ tänka tillbaka på den trygga barndomen eller de stunder när jag inte kännde mog känslomässigt blottad och osäker.

Men, å andra sidan är det fantastiskt för jag ser för första gången i mitt liv hur underbara andra människor är, när jag inte längre är så upptagen med att tycka synd om mig själv då ser jag andra, och det finns många som är helt underbara och vackra. Jag känner för första gången i mitt liv att det är härligt att tycka om, helt ok att vara lite kär utan att jag för den skull får panik. Sen är det ju såklart tråkigt när eller om det inte är besvarat. Men, jag var trots allt kär i hela våren 2007 och det var najs. Han är en mycket kär vän.

2007 var bland annat ett år av obesvarade känslor uteblivna sms, men det gör ingenting för jag hade kul, och jag tyckte om, och det är najs... och jag förstår ju inte riktigt varför man inte kan vara vänner, för vänner är värt så otroligt mycket, men dom kanske har tillräckligt med vänner redan? och 2008 började med ännu en situation, dock inte samma för världsmästaren är ärlig och säger som det är och det uppskattas. Hoppas att jag har funnit en ny vän bara!

För jag vill lära känna fler intressanta personer och jag har inte för många vänner... och ni ska veta att jag är också en fantastisk människa och jag lever och känner!