jag har en vänninna som va med i en grupp... dom gick ut i den hälsingska skogen och skrek coh typ dansade naturdans... låter heeeelt sjuk ju. Men samtidigt ganska befriande!
Jag har hittat ett sätt att skiljas från mina vrål, jag tränar stenhårt, tränar stenhårt. och tamejfaan jag gråter nästan jämt under passen för det är så sjukt jobbigt, men det är ju otroligt skönt också. Sen så har jag lyckats genomföra sånt som jag bara drömde om... lr som jag blev skräckslagen inför tanken på... innan
som typ en mil i hård terräng...
Ja som det kan va, nu ska jag bara förlika mig med att jag lagt på mig 5 kg och övertyga hjärnan om att det bara är muskler! haha
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar