Mitt nya liv....

Nu har jag börjat mitt nya liv....

Jag har engagerat mig i amnesty, gått med i studentförening, sitter med i en utvärderingsgrupp på universitetet... så skall jag ju också åka till St: Petersburg och vara med på en internationell konferens... fan va duktig jag är eller...

Jag har i alla fall idag fått möta mina egna krav på mig själv... typ insett att jag faktiskt inte är nöjd med min prestation om jag inte har högsta betyg och är typ bäst... ja för det är ju ett väldigt sunt ideal att ha... om du inte är bäst jämt så har du misslyckats för då har du inte försökt tillräckligt, inte jobbat tillräckligt hårt, för du har ju egentlige kapaciteten och kompetensen att vara bäst....

Inte konstigt egentligen att man har värsta prestationsångesten och jämt känner sig lite misslyckad...

Jag säger som Kishti Tomita "DET ÄR ORIMLIGT"....

Eller är det egentligen bra och ganska sunt att ha ambitionen att prestera bra och vara bäst... det kanske bara är inspirerande och engagerande och får en att jobba hårdare än man skulle gjort annars?