hur går jag vidare?

hur kan man vända ryggen åt denhär känslan, känslan av att man hör ihop känslan av att det var förtbestämt, känslan av att det är en högre makt som bestämt att man hör ihop, känslan av att han bara inte har accepterat det oundvikliga, känslan av att han bara inte har förstått hur det ska vara, som att kämpa mot gravitationen..

och hur bär jag mig åt när han ringer mig på natten och gråter och ber om förlåtelse, och säger att han älskar mig?

hur ska det gå till? hur kan jag bli fri?

jag vill vara fri, men samtidigt så vill jag inte släppa taget...

och det värsta är att inget jag gör skulle kunna få mig att må bättre, inte något, det måste värka ut... och det gör så förbannat ont... för jag är levande död!