ja nu e det snart två månader som jag inte har jobbat... känner mig rastlös men jag försöker hålla hoppet uppe. Sen är jag säkert aldeles för ärlig när folk frågar hur det är... jag säger som jag känner det är bra men, det är skitjobbigt att va utan jobb.
Nu ger ju detta att man känner sig som en jävla stalker, ja jag träffar ju väldigt lite personer på dagarna så när andra slutar jobba så vill jag hänga och jag tror inte att jag egentligen sitter och stalkar så jättemycket... (ok kanske några men jag kan inte hjälpa det... och ni e ju online...) men, jag känner mig så otroligt needy. Som när jag träffade en person i tvättstugan häromdagen och genast bjöd in henne på kaffe och föreslog att vi kan promenera nån dag... hon såg skrämd ut och försvann... (hon hade sin bebis sovandes uppe i lägenheten)
sen kommer den här härliga självkritiska tonen som jag kör med... och gnäller gnäller gnäller hela tiden känns det som... men det är ju ok att tycka lite synd om sig själv ibland? lr?
ja men det kanske inte är bra om det bara handlar om det hela tiden, och egentligen är det inte alls synd om mig. Jag har det jävligt bra egentligen. Jag har bara en liten bit till att gå när det gäller min självkänsla och mina issues och rädslan för att inte höra till inte vara önskad och att bli lämnad ensam och övergiven... och nu är det plötsligt så mycket lättare att återgå till att vara ensam i en folksamling som jag inte varit på ett tag nu...
Hah, nu e jag där igen... gnälla gnälla...
Jag ska ta ett djupt andetag och samla ihop mig själv och börja leva igen, för egentligen är det väl inte svårare än så?
Leva, göra planer, fika och hänga, just det mer av det och mindre gnäll tack! (Hah nu har jag dessutom gjort gnället odödligt i blogform vilken ironi egentligen.)
Jag och Jonimannen hittade föresten ett helt underbart fik i gamla stan häromdan som dessutom är öppet till 21 på kvällarna.
jag sökte i alla fall ett jobb idag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar