everyone I love goes away in the end

apropå detdär med att försvinna... detdär med att ibland så kan man känna en stark kärlek, den kan vara besvarad men inbland så är det bara inte tillräckligt... i alla fall inte just då, sen möjligtvis, sen, men inte just nu... jag har ett resonemang kring detta med en vän, en nära och kär vän som går igenom just detta... går igenom att trots kärlek, stark kärlek så är det inte tillräckligt. I alla fall inte just nu, livet och dess andra komponenter kommer i vägen.

Jag får igen, precis som jag haft tidigare samma dag flashbacks till en särskild relation som har lämnat särskilda spår hos mig. Jag känner igenom mig i frustrationen, i känslan av att trots att vi älskar varandra så går det inte, det går inte. Jag minns hur orimligt det kändes att han inte skulle älska mig, jag kunde inte föreställa mig att det var det som var problemet. Jag kan ju aldrig veta det säkert, men den känslan finns hos mig fortfarande. Det käns som att han flydde, flydde när det blev jobbigt...

Det är så befriande att kunna ha innerliga samtal om känslor, för jag behöver det också, jag bearbetar min skit när vi pratar om din... Det är ju ett utbyte liksom.

Jag slås också av hur tydligt det plötsligt blivit för mig vad det är för komponent som jag saknat, vad det är som gör att jag känner mig trygg i en relation. Jag ser det nu, och jag inser att jag behöver det. Det är ganska skrämmande, befriande på sätt och vis... men också lite läskigt. Speciellt i förhållande till dig, kan det vara det som gör att det känns som att det skulle vara så lätt att ge mig själv till dig. Att få tillhöra, vara trygg och i din omsorg? Men jag ser ju att det är inte DU det är DET som är grejen, vilktig skilllnad där, och tack för att du finns så jag kan upptäcka det.

Fast jag vet, jag vet i hjärtat, att jag vill ha dig kvar i mitt liv oavsett vad, oavsett vilka aktiviteter vår vänskap innehåller, oavsett hur vi umgås. Typ.. DU ska hålla tal på mitt bröllop och hör sen!

Yet to be proven, bah... JAG tänker iaf inte bevisa att du har rätt i det för jag tänker inte gå, jag tänker vara här alltid, för det är så det är, det har universum bestämt! Så det så!
(och gå inte och dö, för jag är fortfarande trött sen jag blev lämnad sist!)