midsommar...

...ska åka till den lilla staden, staden där jag spenderade ungdomsåren. Jag gillar att åka dit, det brukar alltid vara så trevligt, och jag brukar alltid träffa en massa människor som jag inte har sett på många år, kanske inte sen gymnasietiden.

Men jag vaknar tidigt och med en känsla av illamående...
Grejen är den att HAN bor där HAN kommer antagligen vara på festen... För hur lång tid som än går vad som än händer så är han skyldig mig en förklaring, i alla fall ett samtal... HAN har lovat såklart, men han hade ju lovat ganska mycket saker... Men egentligen är det nog inte själva förklaringen som är grejen, eller lack there of...

...grejen är hur det hanteras, man kan sluta älska någon, det är ju såklart tillåtet, det kan jag aldrig vara arg för... såklart det är tråkigt, speciellt när man som jag inte alls hade slutat älska honom... men jag tycker att det kan vara på sin plats att fortfarande respektera den andra personen.

och problemet är tycker jag att allt blir så mycket svårare än det behöver vara, och jag tycker att han tar den lätta vägen, om man bara stänger alla ute så behöver man inte stå för något eller förklara något... Suss kanske har rätt, jag måste sluta träffa så konstiga killar...

...midsommar kommer bli en katastrof det känner jag på mig...