söndagar som förut var najs med söndagshäng och ro i själen har nu blivit en plågsam påminnelse om ensamheten... om det öppna såret i min själ och att jag på sätt och vis fortfarande är levande död...
och jag undrar hur det ska gå med dendär, vara vänner grejjen... jag vet ju att varje samtal och varje möte påminner mig så brutalt om att han inte känner som jag, jag får känna smärtan igen... det är som att riva bort skorpan från ett sår igen och igen och igen... jag kanske ska tänka om och låta skorpan trilla av innan jag träffar honom...
jag har hängt mycket med cage i veckan, det har varit jättenajs. Det har påmint mig om gymnasietiden, då när vi träffades typ varje dag på somrarna. Skön vecka!
dessutom kan vi ha varit på årets roligaste spelning i lördags, de hade en helt otrolig positiv energi som flödade från scenen, de bytte instrument med varandra hela tiden och jag log och log och log och flirtade med trummisen (som dock hade vita jeans vilket var kvällens enda downside)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar